Snälla, vänta..

Snälla, vänta. Jag är snart där, jag kommer ikapp. Jag lovar. Spring inte bort från mig. Lämna mig inte ensam. Snälla, stå ut. Bara lite till. Jag vet att det är jobbigt nu, jag vet att det är svårt. Det gör ont nu. Jag vet att det ibland kan kännas hopplöst, att regnet faller än idag. Jag vet att det är mörkt. Jag vet att jag inte lyser lika klart som då, att mina ögon nu blivit trötta och tomma, att hjärtat är fyllt av vemod och sorg. Men vänta. Snart ska själen få andas. Snart kan hjärtat få läka, blomma ut. Snart får mina vingar kraft att flyga igen. Och då ska jag flyga med dig. Men snälla, lämna inte min sida. Det är tyngre nu än vad jag orkar bära. Jag behöver din hand, din styrka. Ditt hjärta och din trygghet. Min älskade, håll kvar. Snälla.

Fall down seven times. Stand up eight.

En del faller vackert, en del faller hårt..

En del faller vackert. En del faller hårt. En del faller alltid, alltid ner i hål.
En del hittar inget. En del de hittar allt.
En del hittar bara, sånt som inte räknas alls.

Jag vet du lever mitt i bland. Fast mitt i ingenstans.
Mitt i allt det där, du försöker ge ett namn.

Jag vet du odlar vingar. För din hud har blitt för trång.
Jag vet att du försöker, flyga bort nånstans med dom.

En del kutar runt, i stora svarta nav.
Och hur de kom dit minns, minns de inget av.

En del lever sitt liv, högt upp på en piedestal.
En del lever sitt, bara för att rasa av.

Jag vet att du ser bilder, i ditt huvud som gör ont.
Jag vet att du ser bilder, men skit i allting sånt.

Jag vet du klättrar väggar, som du inte trodde fanns.
Just när du trodde allting, hade fallit ner på plats.

En del plockar vingar, från änglar som de mött.
En del plockar sina, från insekter som dött.

En del lär sig ljuga, en del de blir soldat.
Men vem av dem är du,
vem av dem är du idag?