Nåt annat än det här.

Jag vill va vanlig, vad det nu är?
Jag vill göra fel och erkänna det.
Jag vill leva för dan och inte låta natten sluka mig nåt mer.
Om du vill ha mig, så säg till. För själv vet jag inte vad jag vill?
Jag har försökt att ta tag i nån, men händerna kan inte hålla still.
När jag blir arg ger jag igen, ja jag undviker sanningen.
Jag kan säga att jag älskar dig och sen aldrig säga det igen.
Och jag kan gråta då först när de har gått, för mina känslor har jag svårt att lämna bort. Om de tror att de sårat mig så har de bara missförstått.
Jag börjar om varenda dag, försöker vara det de vill att jag ska va.
Men när jag somnar på natten har jag glömt om jag själv mår bra?
Och jag vet inte vart jag är, jag är med men ändå aldrig riktigt där.
Det är höstkallt på balkongen och jag längtar till nåt annat än det här.