The quarterback.

 

Jag är en väldigt emotional människa just nu, är alldeles skrynklad och svullen av tårar. Dels för att jag har mensan och dels för att jag just såg klart på det sorgligaste och mest känslofyllda avsnittet någonsin
I glee - the quarterback. Det är en memorial till Cory Monteith som avled på grund utav drogmissbruk den 13e Juli i år. Jag har följt glee under alla år - har suttit bänkad varje vecka, under alla säsonger och framför varje avsnitt. Jag finner inga ord, det är läskigt hur livet kan förändras och slå kullerbyttor på bara en bråkdel av en sekund. Cory har berört och påverkat, inspirerat och förändrat. Oavsett om man kände honom som Cory Monteith privat eller som Finn Hudson, the quarterback i Glee. Oavsett vad, så har han lämnat sina fotspår i världen och i så många hjärtan där ute, även mitt. Vi kommer alltid att minnas. Du har levt, du var här. Mitt hjärta krossas när jag tänker på Lea Michele, hon var förlovad med Cory och de skulle ha gift sig bara två veckor efter att han dog. Lea säger att "Cory var hela min värld. Mitt allt." En värld som rasade samman och blev svart. Dagar, veckor och månader har gått sedan Cory's bortgång, och Lea berättar att hon fått "amazing support" ifrån både fans, familj och vänner. Men det gör det inte mindre smärtsamt, ändå sedan beskedet kom så har hon varit förlamad i sorg, ej kontaktbar. Hennes soulmate, den människa som hon skulle dela resten utav sitt liv med, han finns inte längre. Han är död och det kan inget någonsin, never, ever ändra på. Jag blir rädd och jag kan inte förstå. Hur tar man sig igenom en sådan grej? Hur gör man? Jag blir blown away utav hennes styrka, utav styrkan ifrån alla själar där ute som vågar möta och acceptera, känna och förstå. Stanna kvar och leva vidare när du förlorat livet, när din värld har suddats ut från kartan. En vän sa till mig en gång; "jag förstår inte hur människor vågar ta livet av sig, det är så modigt?" Men då sa jag att "jag tycker inte det är modigt att ta livet av sig, det är fegt och själviskt. Jag tycker att verkligt mod är den som faktiskt vågar stanna kvar, möta livet och allt vad det innebär." Men iaf, för några veckor sedan så visade sig Lea Michele för allmänheten för första gången efter Cory's död och höll ett tal i hans ära på TCA 2013. Det smärtar i bröstet av att se och höra henne, men känns ändå så otroligt fint, varmt och storartat! Jag vill bara rusa dit och krama, trösta och torka tårarna. Det gör så ont. Men jag vet att hon får den omsorg, kärlek och stöd som hon behöver. Hon fick även enskilt bestämma om hon ville att Glee skulle fortsätta med en ny säsong eller inte. Och hon sa att hon ville fortsätta, därför att hon vet att det är vad Cory hade velat och nu ska hon leva för honom. Och snälla, ta er några minuter till att se på videon med hennes tal och lyssna på sången som hon personligen dedikerat till Cory. Det berör.

 

Kram på er!